SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gung`ning substantiv ~en ~ar gung·ning·engungande rörelse hos före­mål el. under­lag Nollbilens gungningar gjorde barnen illa­måendeäv. bildligt, särsk. i ut­tryck för o­säkerhet e.d.hela deras till­varo sattes i gungning genom uppsägningsvarslethemma­laget var i gungning under en stor del av an­dra halv­leken men vann till slut med 2–1sedan 1839