SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gun`stling substantiv ~en ~ar gunst·ling·enperson som har en (o­tillbörligt) gynnad ställning vanligen hos ngn inflytelse­rik person psykol.yrk.JFRcohyponymfavorit 2 gunstlingssystemgunstlingsväldefysik­lärarens lille gunstlingstats­ministerns specielle gunstlingäv. utan klandrande inne­börd, spec. om älskad personpublikens gunstlingspec. äv. (i vissa ut­tryck) om mycket framgångs­rik persongudarnas gunstlingngns gunstlingsedan 1716