SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gupp`a verb ~de ~t gupp·ar1röra sig upp och ner med små, knyckiga rörelser särsk. om före­mål på vatten­yta NollJFRcohyponym1gunga 1cohyponym1vippa 1 jollarna guppade och drev runt i svallet från alla motor­båtarguppasedan 1712trol. av ljud­symboliskt urspr.; jfr gippa; ev. äv. samman­smältning av 1gunga och hoppa 2få att röra sig upp och ner med små korta, hastiga rörelser Nollhon guppade sonen i knäet medan hon sjöngguppa ngn/ngtsedan 1906Subst.:vbid1-176136guppande, vbid2-176136guppning; gupp (till 1)