publicerad: 2021  
tribun tribunen tribuner
trib·un·en
substantiv
tribu´n
1 upp­höjd plats eller an­ordning för offentligt fram­trädande eller fram­förande
JFR estrad, podium, talarstol
konserttribun; talartribun
○ äv. ut­vidgat upp­höjd plats
belagt sedan 1780; till tribun 2
2 vanligen i sammansättn. en hög fornromersk ämbets­man
folktribun; krigstribun
○ ibland äv. (i sammansättn.) om nu­tida mot­svarighet
belagt sedan 1768; av lat. tribu´nus med samma betydelse, trol. urspr. 'ledare för en stam, ett stads­kvarter'; jfr ur­sprung till tribalism