SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gurgel [gur´g-] substantiv gurglet, plur. ~, best. plur. gurglen gurgl·et1knappast plur. ljud av vätska som bubblar Nollett irriterande gurgel från vasken varje gång grannen körde sin disk­maskinsedan 1909till gurgla 2små­gräl vard.komm.det blev lite gurgel när de skulle fördela pengarnagurgel (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS), gurgel (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1874