SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gu´ru substantiv ~n, plur. ~er äv. ~s guru·erhinduisk ledare och lärare komm.land.relig.yrk.äv. om ledar­gestalt och profet, särsk. bland hippies o.d.den psykedeliska rockens guruäv. bildligtexpert datagurupresidentens ekonomiske gurusedan 1909; ut­vidgad anv. på 1970-taletav hindi guru med samma betydelse; av sanskrit guru med samma betydelse, urspr. ’tung; vördnads­värd’