SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gu`te substantiv ~n gutar gut·engot­länning särsk. vid beskrivning av äldre förh.land.yrk.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. gutar, plur.; etymologiskt samma ord som got; trol. besl. med 1göt