SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gyck´el substantiv gycklet gyckl·etskämt i ord och åt­börder ofta på ett mindre vänligt sätt; ibl. om allvarliga saker komm.JFRcohyponym1drift 3cohyponymnarrspelcohyponymspratt gyckelmakaremarknadsgyckelhan drev gyckel med allt vad föräldrarna höll heligthon blev före­mål för kamraternas gyckelgyckel (med ngn/ngt)sedan 1773till gyckla