publicerad: 2021  
tross trossen trossar
tross·en
substantiv
[trås´]
1 sär­skilt sjö­fart (lina av) tjockt tågvirke
JFR kabel 1, rep 1
trosslagning
de und­sättande båtarna var tvungna att kapa trossarna till far­tyget för att inte själva dras ner i djupet
belagt sedan 1467–68 (Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok); fornsvenska tros 'grovt tåg­virke'; av lågtyska trosse, trotze med samma betydelse
2 sär­skild personal in­om ett förband med upp­gift att svara för förbandets försörjning och under­håll vanligen äv. med tanke på till­hörande for­don
trossen hade kört vilse så det blev problem med ut­spisningen
○ förr äv. träng
belagt sedan ca 1580; via tyska av medeltidslat. tross´a 'paket; knyte'