SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gyck`la verb ~de ~t gyckl·ardriva gyckel ofta med ngt allvarligt el. heligt komm.JFRcohyponymskoja 1cohyponym1driva 6 Strindberg gycklade med natt­vardenbarnen gycklade med ny­komlingenhan döljer sig bak­om en gycklande maskgyckla (med ngn/ngt)sedan 1826av lågty. gokelen med samma betydelse, på­verkat av lat. jocula´ri ’skämta’; jfr jonglera Subst.:vbid1-176265gycklande; gyckel, vbid3-176265gyckleri