SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gäld substantiv ~en gäld·enskuld oftast till en­skild person och i juridiska samman­hang formelltekon.gäldräntaingäldriksgäldhan står i gäld till henne(i) gäld (till ngn)sedan 800-taletrunsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform kialti (dat.), vanligen övrig runform kialt (ack.), fornsv. giäld, giäl; gemens. germ. ord, urspr. ’betalning’; jfr gengäld, gille