SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gäll`a verb gällde gällt, pres. gäller gäll·er1vanligen i opers. konstruktion vara fråga om ngt som fram­går av samman­hanget NollJFRcohyponymangåcohyponymbeträffacohyponymberöra 3cohyponymavse 3 hon var all­tid på sin vakt när det gällde barnens hälsade sprang som om det gällde livetvad gäller saken?ibl. med bi­betydelse av krav e.d.här gällde det att handla snabbtdet gällde att bli bästgälla ngn/ngt/att+Vnu gäller det!nu kommer av­görandet att skevinner vi den här matchen går vi till final, så nu gäller det! när det (väl) gälleri av­görande eller kritisk situationnär det väl gäller ställer hennes syskon all­tid upp vad gäller ngn/ngt beträffande ngn/ngtbyggnadens karaktär ska bevaras vad gäller allt från färg­sättning till material sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. giälla, eg. samma ord som gälda; ev. på­verkat av lågty. gelden ’vara giltig; an­gå’ 2ha giltighet i visst samman­hang, under viss tid e.d. af.JFRcohyponymberöra 3 gällande laggällande bestämmelserkör­förbudet gällde inte nytto­trafikenbiljetten gäller i två månaderäv. i fråga om giltighet vid ut­byte av ngt slagvara värd silver­myntet gällde för en daler koppar­myntäv.bedömas mest positivt, upp­märksammas mest vard.i år är det pastell­färger som gällergälla (ngt), gälla (för/till/som ngt), gälla (för ngn)sedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)3an­ses komm.hon gäller för (att vara) opera­världens drottninggälla för (att vara) ngn/ngtsedan 1830Subst.:gällande (till 2)
2gäll`a verb gällde äv. ~de, gällt äv. ~t, pres. gäller gäll·erkastrera (hus)djur åld.veter.tupparna gällades för att bli fetare och mer väl­smakandegälla ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gälda, gälla; nord. ord, bildat till 1gall Subst.:gällande, vbid2-176973gällning