publicerad: 2021  
tända tände tänt, presens tänder
verb
tän`da
1 få att brinna med elds­låga
någon tänder (någon/något) (någonstans)
någon tänder (någon) (någonstans)
någon tänder (något) (någonstans)
tända en brasa; tända en gaslåga; tända (eld) i spisen; tända ett stearin­ljus
äv. få att glöda (och förbrännas)
tända en cigarett
äv. ut­vidgat få att av­ge elektriskt ljus el. annan (elektrisk) energi
tända lampan; tända i taket
äv. starta (förbrännings)motor
tändlås; tändstift
han satte sig bak­om ratten och tände motorn
äv. bildligt, sär­skilt om att upp­väcka känslor eller dylikt
något tänder (någon)
tända någons fantasi; brevet tände en stråle av hopp hos dem; hennes hån­fulla ord tände hans vrede
ibland med av­seende på person var­dagligt väcka entusiasm hos
något tänder (någon)
matchen kunde inte tända publiken
den tändande gnistan se gnista
belagt sedan mitten av 1300-talet (Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)); fornsvenska tända; gemensamt germanskt ord; nära besläktat med no. tandr 'gnista'; jfr ur­sprung till tindra
2 börja brinna med elds­låga; ofta i opersonliga konstruktioner
det/något tänder
något tänder
det tänder
det tände inte i spisen
äv. ut­vidgat börja av­ge energi efter mot­tagande av tändande gnista eller dylikt
det var smäll­kallt och motorn tände inte
äv. bildligt var­dagligt ofta med partikelntill reagera känslo­mässigt intensivt t.ex. med entusiasm el. vrede
någon tänder (till) (någon/något)
någon tänder (till) (någon)
någon tänder (till) (något)
tända till på ett ut­talande; den spännande matchen fick publiken att tända (till); hennes hån­fulla ord fick honom att tända till
spec. var­dagligt gripas av erotiska känslor för någon
någon tänder på någon/något
någon tänder på någon
någon tänder på något
tända på sin partner; han tände på henne redan vid första dansen
tända på alla cylindrar se cylinder
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
tändatändande, tändning
Nu tändas tusen jule­ljus
på jordens mörka rund.
Jul­visa med text och musik av Emmy Köhler (1898); i Psalm­boken sedan 1986, nr 116