publicerad: 2021
tänka
tänkte tänkt, presens tänker
verb
tänk`a 
1
ofta med prep.på
låta sin (omedelbara) intellektuella verksamhet vara inriktad på visst problem, kunskapsstoff el. förhållande
tänk på saken till i morgon; det var svårt att tänka klart i oväsendet; som sekreterare har hon mycket att tänka på; hon tänkte så det knakade; de kom att tänka på att ...
○
spec. (i perfekt particip) i matematiska sammanhang
en tänkt sträcka
○
äv. i absolut användning
han satt med huvudet mellan händerna och tänkte
○
ibland något försvagat
med prep.på
beakta, ta hänsyn till
lite tystare, ni måste tänka på att klockan är mycket
○
ofta med bibetydelse av avsikt
JFR
tänka 2
boken var tänkt att vara ett debattinlägg; det var inte så det var tänkt från början; den (till)tänkte efterträdaren; att ge upp var inte att tänka på; hon kunde inte komma – hon har väl annat att tänka på
○
äv. i uttryck för förvåning, beundran och dylikt
tänk att han sa "du" till kungen!; tänk vad mycket hon har uträttat!
det kan tänkas
det är möjligtKommer du att åka till konferensen? – Det kan tänkas.
det tål att tänka på
se
tåla
inte tänka längre än näsan räcker
se
näsa
tänka högt
se
hög
tänka på refrängen
se
refräng
tänka utanför boxen
se
box
2
ha för avsikt att handla på något sätt som framgår av sammanhanget
hon tänker resa i morgon
○
äv. med avseende på handlande som också innefattar andra
JFR
tänka 1
jag hade tänkt att vi skulle göra så här; jag tänkte att vi kunde dricka kaffe nu
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser
3
i några uttryck
ha som sin uppfattning
SE
tanke
○
spec.
anse
vad ska folk tänka om oss?; vad tänker du om NN:s avhopp?
○
spec. äv.
tro
Det blev favoriten som vann. – Ja, jag tänkte väl det
○
spec. även
tycka
jag tänker att bordet står bättre vid fönstret; det är bra att du kommer hit, tänker jag
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
Jag tänker, alltså är jag till.
Efter en formulering av den franske 1600-talsfilosofen René Descartes (1637)
