publicerad: 2021  
tära tärde tärt, presens tär
verb
tä`ra
1 (långsamt) få att minska i om­fattning
tära på någon/något
tära på någon
tära på något
vi bör helst inte tära på kapitalet
○ spec. med av­seende på person (el. förmåga och dylikt) göra svagare (och mindre)
sjukdomen hade tärt på henne; det tär på krafterna att cykla i mot­vind
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska tära; av lågtyska teren 'tära; förtära; förbruka'
2 ålderdomligt äta
JFR tära 1
tära (på) något
tära en god mid­dag
○ spec. om skade­djur
maskarna tärde på väggarna
belagt sedan 1430–50 Hertig Fredrik av Normandie
täratärande