SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rningsman substantiv ~nen gärningsmän, best. plur. gärningsmännen gärn·ings|­mann·enperson som begått ett brott jur.yrk.gärningsmannen på­träffades sittande i en stulen bilvittnet ut­pekade soldaten som gärningsmannensedan 1737bildn. till gära, äldre sido­form till göra, dvs. ’person som har gjort någon­ting’, senare ’person som har begått ett brott’; jfr gärning