SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gömm`e substantiv ~t ~n gömm·et1undan­skymd plats där man kan gömma sig el. där ngt är dolt NollJFRcohyponym2gömma i skogens mörka gömmensedan 1842växelform till 2gömma; till 1gömma 2växt­del som inne­sluter frön, sporer m.m. bot.frögömmehonungsgömmesporgömmesedan 18323kurra­gömma provins.spel.leka gömmesedan 1746