publicerad: 2021  
uppbrott upp­brottet, plural upp­brott, bestämd plural upp­brotten
upp|­brott·et
substantiv
upp`brott
● (hastigt) på­börjande av förflyttning från viss plats, ofta mötes­plats; ofta av mer el. mindre organiserad grupp personer
SE bryta upp 2 JFR avfärd
ett uppbrott (från något)
upp­brottets timme slog; översten gav order om upp­brott
○ äv. mer abstrakt
det ofrånkomliga upp­brottet från föräldra­hemmet
belagt sedan 1682; till bryta (upp); jfr ur­sprung till inbrott