SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rdel substantiv ~n gördlar gördl·arbrett bälte som an­vänds för stödjande el. samman­hållande ända­mål i klädsel af.kläd.JFRcohyponymgjordcohyponymbälte 1cohyponymhöfthållare byxgördelresårgördelen folk­dräkt med gördel av läderhan drog fram pistolen ur gördelnmagen hölls in med en stram gördeläv. om liknande an­ordning runt mitten av lång­smalt före­målpatrongördelen äkta havanna­cigarr med gördelprojektilerna hade gördlar av kopparsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. (fä)giurdhil ’penning­pung som spänns om livet’; i sin nu­varande form trol. av lågty. gördel ’gördel’