SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
göt segjuta
1göt substantiv ~en ~ar göt·envanligen plur. in­vånare i Göta­land vid forn­tidens slut land.yrk.svear och götar hade var sitt rikesedan 1278gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till munkarna i Enköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. göt; trol. till gaut ’ut­gjutning; ut­flöde, av­lopp’, även i Gautelfr ’Göta älv’
2göt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en el. `te`te ~t ~n göt·etgjutet metallblock som är av­sett för vidare bearbetning metallurg.götstålgötvalsverkstålgöttackjärnsgötäv.kokill sedan 1508brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. göt(e); bildn. till gjuta
3göt substantiv ~en ~er göt·enan­hängare av göticismen litt.vet.yrk.Ling, den kan­ske mest kände av göternasedan 1811