publicerad: 2021  
upphöja upphöjde upphöjt, presens upphöjer
verb
upp`höja
1 till­erkänna högre rang
SE upphöjelse
någon upphöjer någon/något till någon/något
någon upphöjer någon till någon
någon upphöjer någon till något
någon upphöjer något till någon
någon upphöjer något till något
ett par av stats­sekreterarna upp­höjdes till ministrar; en lag som upp­höjdes till grund­lag
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska uphöghia
2 vanligen perfekt particip multiplicera (ett tal) med sig självt ett an­tal gånger som fram­går av den s.k. exponentens värde
JFR exponent 2
något är upphöjt till något
2 upp­höjt till 3 (23) är lika med 2⋅2⋅2=8
belagt sedan 1915
upphöjaupphöjande, upphöjning