SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
habi´l adjektiv ~t hab·ilduglig men föga själv­ständig eller ny­skapande vanligen om person i viss verksamhet ofta ngt ned­sätt.admin.psykol.han är bara en habil underhållnings­författareäv. om handling o.d.hon gjorde en habil prestation genom att bli sjuasedan 1887av fra. habile ’lämplig; skicklig’; av lat. hab´ilis ’lämplig; skicklig’, till habe´re ’ha’