SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
habi´t substantiv ~en ~er hab·it·enklädsel spec. om kostym e.d. åld. el. skämts.kläd.sedan 1614av fra. habit med samma betydelse; av lat. hab´itus ’hållning; ut­seende; dräkt’, till habe´re ’ha; hålla’; jfr deshabillé