publicerad: 2021  
uppta upptog upptagit upptagen upptagna, presens upptar
även åld.
upptaga upptog upptagit upptagen upptagna, presens upptager
verb
upp`ta el. upp`taga
1 vanligen lös förbindelse, jfr ta upp låta in­gå som en av bestånds­delarna eller enheterna i viss ordnad helhet etc.
upptagning
någon upptar någon/något (i något)
någon upptar någon (i något)
någon upptar något (i något)
upp­ta en ny punkt på programmet; upp­ta en ny med­lem i församlingen
○ spec. biologi m.m. tillgodogöra sig
JFR upptag 1
det är viktigt att kalcium upp­tas i kroppen
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska uptaka
2 vanligen lös förbindelse, jfr ta upp (ta initiativ till att) på­börja någon verksamhet med flera in­gående parter
någon upptar något
upp­ta nya förhandlingar
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 äv. lös förbindelse, se ta upp ta (ut­rymme, tid eller dylikt) i an­språk
något upptar något
bokens sak­register upp­tar tolv sidor
○ ofta med av­seende på tid
intervjun upp­tog en hel timme av hennes dyrbara tid
belagt sedan 1548
4 äv. lös förbindelse, jfr ta upp reagera på visst sätt; på visst yttrande, viss handling etc.
någon upptar något sätt
han upp­tog deras hem­ställan väl
belagt sedan 1536
upptaupptagande