publicerad: 2021  
upptäckt upp­täckten upp­täckter
upp|­täckt·en
substantiv
upp`täckt
1 det att upptäcka något
JFR fynd, rön
en upptäckt (av någon/något/sats)
en upptäckt (av någon)
en upptäckt (av något)
en upptäckt (av sats)
en oväntad upp­täckt; en sensationell upp­täckt; en vetenskaplig upp­täckt; en tidig upp­täckt av tumören är viktig för prognosen; en ban­brytande upp­täckt om hjärnans dopamin­system
○ spec. i fråga om tidigare okänd geografisk före­teelse
Nord­ost­passagens upp­täckt
belagt sedan 1764; fornsvenska uptäkt 'ertappande i lägersmål'
2 det att bli ertappad med att göra något
JFR avslöjande, ertappa
tjuvarna lyckades und­gå upp­täckt
belagt sedan 1468–69 Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok