publicerad: 2021  
ut
adverb
1 i (någon) riktning som leder mot om­givningen från (det inre av) något om­råde, före­mål etc., ofta under­förstått; ibland med ton­vikt på själva av­lägsnandet, utan tanke på målet
MOTSATS 1in 1
gå ut ur rummet; ett litet stycke ut från stranden; gå ut och promenera; ställ sängen ett stycke ut från väggen
ibland försvagat som ren an­givelse av riktning ofta som slut­led
resa norr ut
äv. all­männare beträffande rörelse, fördelning etc. i många riktningar
breda ut smöret på bröd­skivan; epidemin bredde ut sig
äv. beträffande före­mål som är samman­vikt eller dylikt
fälla ut paraplyet; rulla ut mattan på golvet; vika ut kartan
äv. bildligt, sär­skilt med tanke på ökad till­gänglighet, upp­märksamhet, frihet eller dylikt
JFR ut 7
ge ut en bok; lämna ut information; komma ut i världen
spec. (abstrakt) beträffande an­given el. under­förstådd förändring av besittning eller dylikt
bjuda ut på auktion; betala ut löner; dela ut till aktie­ägarna; jag måste ut med 10 000 kronor till månads­skiftet
stolpe ut se stolpe
ut med språket! se språk
veta varken ut eller in se veta
vända ut och in på något se vända
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Norrsunda, Uppland); vanligen runform ut, fornsvenska ut; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. grek. hys´teros 'senare'; jfr ur­sprung till 1utan!!, 1ute!!, utom, yta, yttra, 1yttre!!
2 till ett full­bordande av någon handling, process eller dylikt
JFR ut 3
fundera ut en lösning; välja ut kursdeltagare
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
3 till en ökning av om­fånget
JFR ut 2
utbyggnad; utökning
bygga ut camping­platsen; dra ut linjen ytterligare
äv. mer abstrakt
bygga ut under­visnings­kapaciteten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
4 i vissa ut­tryck till ett (snabbt) på­börjande av den an­givna handlingen etc.
brista ut i skratt; kriget bröt ut 1939; en elds­våda bröt ut
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
5 med nedbrytande verkan på viss person, före­teelse etc. i konkret el. abstrakt av­seende; ofta i full­ständig ut­sträckning
JFR ut 6
utarmad; utnötning; utplåna; utrota; utskrattad
arbeta ut sig; slita ut kläderna; han tråkade ut sina åhörare
spec. i absolut an­vändning i konstruktion med
hans vredes­utbrott går mest ut över honom själv
belagt sedan 1504 brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)
6 till dess slut beträffande före­teelse som har ut­sträckning i rummet el. tiden
JFR ut 5
fristen löper snart ut; de var fiender livet ut; resultatet stod sig matchen ut; hemma­lagets offensiv ebbade ut
äv. beträffande förlopp etc. med mer el. mindre naturlig slut­punkt; mest i fråga om på­frestande förlopp
rida ut stormen; härda ut
belagt sedan 1371 stilleståndsfördrag mellan anhängare och motståndare till kung Albrekt (Styffe)
7 vanligen i vissa ut­tryck för fram­visande in­för offentligheten etc.; ofta med syfte att göra viss känslo- el. tanke­mässig verkan
JFR ut 1
ställa ut på vår­salongen; han brukar säga rent ut vad han tänker
ibland med negativ bi­betydelse
det var hemskt vad hon har spökat ut sig!
äv. med tanke på in­trycket etc. i vissa ut­tryck
vi får se hur det tar sig ut
belagt sedan 1420–50 Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
8 i vissa ut­tryck till sitt resultat beträffande svår­förutsägbart skeende
slå väl ut
äv. ut­vidgat beträffande åsyftat resultat i konstruktion med
spelet går ut på att få fem kryss i rad
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
9 vanligen i konstruktion medråka som på­verkat före­mål i förhållande till visst (vanligen negativt) förlopp eller dylikt
komma till stor­staden och råka illa ut; hon råkade ut för en sol-och-vårare
belagt sedan 1665
Ut, ut i ljuset mellan Umbriens kullar,
där höstens hav i bruna vågor rullar. Erik Axel Karlfeldt, Höst­psalm (i Hösthorn, 1927)