tryckår: 2009
ha`ke
substantiv ~n hakar
hak·en1vinkelböjt, krokliknande föremål för fästning eller upphängning av ngt
hush.språkvet.verkt.JFRcohyponym2häktacohyponymkrok 1
fönsterhakekarbinhakespärrhakehon drog igen dörren och lade på haken○äv. om vissa krokliknande skrivtecken under bokstäver (som modifierar uttalet)det isländska ”o med hake”, alltså ǫsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. haki; gemens. germ. ord; jfr ty. Haken, eng. hook med samma betydelse
2liten detalj som försvårar eller omöjliggör ngt
Nollplanen var skarpsinnig men det fanns en hakeen hake (i/med ngt)sedan 1749
