publicerad: 2021  
utkant ut­kanten ut­kanter
ut|­kant·en
substantiv
u`tkant
● ofta plur. om­råde i de yttersta delarna av något ofta av geografiskt om­råde
utkanten (av något)
de bor i ut­kanten av byn
○ äv. bildligt om abstrakt gränsområde, sär­skilt med bi­betydelse av tvivel­aktighet eller dylikt
JFR utmark
i lagens ut­kanter
belagt sedan 1832