publicerad: 2021  
utsliten utslitet utslitna
ut|­slit·en
adjektiv
u`tsliten
● förbrukad genom lång­varig an­vändning
JFR gammal 1, slita ut
utsliten (av någon/något)
utsliten (av någon)
utsliten (av något)
ut­slitna kläder
○ äv. bildligt, spec. om person, kropps­del eller dylikt ut­tröttad och kroppsligt försvagad genom hårt och lång­varigt arbete
JFR slita ut sig
ut­slitna fabriksarbetare; ut­slitna leder
○ spec. äv. allt­för ofta berättad
ut­slitna lustigheter
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska utslithin