publicerad: 2021  
vakt vakten vakter
vakt·en
substantiv
1 person som ut­för bevakning ofta av väsentliga samhälls­funktioner
vakter var placerade runt idrotts­platsen; vakten kastade ut dem från restaurangen
äv. knappast plur. bevakande manskap
äv. om person som håller upp­sikt, passar och dylikt
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska vakt 'bevakning; till­syn; vakt­post'; bildn. till 1vaka!!; jfr ur­sprung till väktare
2 det att bevaka något
stå på vakt; gå på vakt; hålla vakt över om­rådet
sär­skilt om bevakning på far­tyg
styr­man har vakten på bryggan
äv. period för bevakning
NN tog första vakten; 20.00–24.00 kallas första vakten till sjöss
slå vakt om något skydda någotden nybildade intresse­föreningen har som syfte att slå vakt om regionens kultur­arv
vara på sin vakt vara vaksam
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Eriks af Pommern Gårdsrätt