publicerad: 2021  
vandra vandrade vandrat
verb
van`dra
● ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.runt, omkring förflytta sig till fots gärna i naturen och utan något omedelbart mål; ofta med ton­vikt på av­koppling
vandrare; fotvandra
någon vandrar (runt/omkring) (någonstans)
någon vandrar (omkring) (någonstans)
någon vandrar (runt) (någonstans)
vandra i fjällen; vandra på en skogs­stig; vandra runt och titta på stan; vandra vägen fram; han vandrade oroligt av och an
○ äv. mer mål­inriktat
de fick vandra två kilometer till skolan varje dag
○ äv. bildligt, spec. om fisk och dylikt förflytta sig till lek­platser
både ål och öring vandrar förbi platsen
○ spec. äv. (för)flyttas från en plats till en annan (äv. abstrakt)
något vandrar någonstans
efter Stock­holm ska ut­ställningen vandra vidare; polisen vet att stora belopp har vandrat mellan bo­lagen; ett ord som har vandrat ända från latinet
vandra till Canossa göra av­bön under för­ödmjukande formerurspr. om en tysk kejsares bot­görar­vandring till en påve i Canossa: ministern fick vandra till Canossa och be om ur­säkt in­för ett stort press­uppbåd
vi ska alla den vägen vandra se väg
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska vandra; av lågtyska wanderen med samma betydelse; besläktat med vandel, 2vända
vandravandrande, vandring