publicerad: 2021  
vanlig vanligt vanliga
van·lig
adjektiv
va`nlig
● som före­kommer ofta i tiden el. rummet, och där­för inte är anmärknings­värd
JFR allmän 1, ordinär
vanlighet
han har ett vanligt namn; mask­rosen är ett vanligt ogräs; öron­maneter är en vanlig syn i svenska vatten
○ sär­skilt med ton­vikt på genom­snittlighet all­daglig och föga märk­värdig
en helt vanlig dag; en vanlig dödlig; en vanlig enkel människa; lite vanlig enkel hövlighet; lön­tagare i vanliga inkomst­lägen; som politiker levde hon högt på att hon var så vanlig; det var den gamla vanliga historien: han hade träffat en annan
○ äv. i ut­tryck för att något är el. sker efter vanan
JFR bruklig
allt var som vanligt; det är inte värre än vanligt; hon var glad som vanligt; de möttes på det vanliga stället; stolen stod på sin vanliga plats
○ spec. med an­tydan om önsk­värdhet
på den här arbets­platsen är det vanligt att man diskar sin kopp själv; kom i vanlig ordning, klockan 8
○ äv. substantiverat
en prestation ut­över det vanliga
belagt sedan 1523; bildn. till 1van; jfr ur­sprung till ovanlig
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten. Gunnar Ekelöf, Perpetuum mobile (i Strountes, 1955)