publicerad: 2021  
verka verkade verkat
verk·ar
verb
ver`ka
1 fort­löpande in­rikta sina krafter på visst resultat el. för ut­övande av viss funktion; om person eller dylikt; vanligen inte beträffande direkta, fysiska in­satser
verkande
någon/något verkar (för något/att+verb/sats)
någon verkar (för något)
någon verkar (för sats)
någon verkar (för att+verb)
något verkar (för något)
något verkar (för sats)
något verkar (för att+verb)
någon/något verkar (som någon)
någon verkar (som någon)
något verkar (som någon)
en organisation som verkar för fred och ned­rustning; han verkade som lärare i många år
belagt sedan 1499 (Stockholms stads tänkeböcker); fornsvenska värka; till verk
2 ha viss verkan
något verkar (mot någon/något)
något verkar (mot någon)
något verkar (mot något)
något verkar (sätt) (någon/något)
något verkar (sätt) (någon)
något verkar (sätt) (något)
motion kan verka av­slappnande; preparatet verkar mot spring­mask; "hemma-hos-insatser" an­ses verka före­byggande; tabletten verkade, huvud­värken försvann
belagt sedan 1595
3 ge in­tryck av att vara
någon/något verkar (vara) adj
någon verkar (vara) adj
något verkar (vara) adj
någon/något verkar verb
någon verkar verb
något verkar verb
någon/något verkar som sats
någon verkar som sats
något verkar som sats
han verkade arg; hon verkade tro­värdig
äv. i konstruktion med verb i infinitiv el. med bi­sats ge in­tryck av att
släkten verkade ha glömt dem; det verkade som om hon var arg
belagt sedan 1872
4 i fack­språk skrapa bort utvuxet och över­flödigt horn (på den inre ytan av en häst­hov eller klöv) om t.ex. hov­slagare
någon verkar (något)
belagt sedan 1690
Medan giftet verkar. Titel på dikt­samling av Bruno K Öijer (1990)