publicerad: 2021  
vidkomma vidkom vidkommit, presens vidkommer
verb
vi`dkomma
1 hög­tidligt äv. lös förbindelse, se komma vid angå
vidkomma någon
den saken vid­kommer inte mig
belagt sedan 1593
2 hög­tidligt äv. lös förbindelse, se komma vid tillkomma
vidkomma någon
det vid­kommer inte honom att döma andra människor
belagt sedan 1694
vidkommavidkommande