publicerad: 2021
1vila
vilan
vil·an
substantiv
vi`la 
●
(övergående) tillstånd av overksamhet och avslappning i syfte att återvinna krafter
en stunds välbehövlig vila efter en lång arbetsdag; hon unnade sig inte en sekunds vila; doktorn rekommenderade några dagars vila; han fick en lättare skada och tvingades till ett par veckors vila
○
äv. i fysikaliskt fackspråk
det att inte vara i rörelse om kropp
en orörlig kropp förblir i vila om den inte påverkas av yttre krafter
den sista/eviga vilan
dödenefter en lång tids sjukdom har han nu mött den eviga vilan
föra/följa någon till den sista vilan
begrava någonkyrkan var fullsatt när hon fördes till den sista vilan
gå till vila
gå till sängsefter en lång dag med trädgårdsarbete var det skönt att få gå till vila
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska hvila; till
2vila 1
2vila
vilade vilat
verb
vi`la
1
(för tillfället) inte vara i verksamhet särsk. för att återvinna krafter; om människa el. djur
hon lade sig att vila; han har fått vila från träningen en månad; de lät sina hjärnor vila
○
äv. om maskin eller dylikt
vävstolarna fick vila en stund i den annars så flitigt använda terapisalen
○
äv.
få att inte vara i verksamhet
vila benen ett tag
○
äv. utvidgat om föremål eller dylikt, med tonvikt på återhämtning
låt degen vila kallt i 15 minuter; jorden måste få vila mellan skördarna
○
spec. något förskönande
ligga död
här vilar NN; vila i frid!
○
äv. bildligt
inte vara under behandling
över 1 000 fall av ekonomisk brottslighet ligger vilande hos polisen; förslaget får vila till nästa sammanträde; ett vilande aktiebolag
här vilar inga ledsamheter
se
ledsamhet
vila på hanen
se
hane
vila på lagrarna/sina lagrar
se
lager
vila på årorna
se
åra
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska hvila; gemensamt germanskt ord, bildat till ett subst. som finns bevarat i tyska Weile, engelska while 'stund'
2
vara stabilt placerad med sin tyngd verkande
JFR
stödja 1
huset vilar på betonggrund; hans hand vilade på hennes axel
○
äv. bildligt, spec.
vara baserad (på) eller anknuten (till)
beslutet vilade på ett betryggande faktaunderlag; det verkade vila en förbannelse över slottet; hotellet vilade på minnen från en svunnen storhetstid
○
spec. äv.
låta vara inriktad mot något
JFR
2vila 1
en mörkhårig skönhet som verkligen var något att vila blicken på
belagt sedan 1734
3
något vardagligt; särskilt i sportjargong
låta stå över
någon vilar någon
förbundskaptenen vilade flera av stjärnorna i den betydelselösa vänskapsmatchen
belagt sedan 1998
vilavilande
