publicerad: 2021  
vräka vräkte vräkt, presens vräker
verb
vrä`ka
1 ofta med partikel, t.ex.omkull, upp, ut åstad­komma våldsam förflyttning av något
någon/något vräker (omkull/ut) någon/något (någonstans)
någon vräker (omkull) någon (någonstans)
någon vräker (omkull) något (någonstans)
någon vräker (ut) någon (någonstans)
någon vräker (ut) något (någonstans)
något vräker (omkull) någon (någonstans)
något vräker (omkull) något (någonstans)
något vräker (ut) någon (någonstans)
något vräker (ut) något (någonstans)
någon/något vräker upp något
någon vräker upp något
något vräker upp något
hon vräkte upp dörren och släckte snabbt elden; barn­vagnen vräktes åt sidan vid in­bromsningen; han vräktes om­kull av den framstormande folk­massan
○ äv. bildligt
någon vräker något på/över någon/något
någon vräker något på någon
någon vräker något på något
någon vräker något över någon
någon vräker något över något
chefen formligen vräkte arbete över henne
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska vräka 'driva; slunga; före­brå; hämnas'; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. urge´re 'tränga på'; jfr ur­sprung till vrak 1, vråk 1
2 komma i stora mängder
något vräker (någonstans)
regnet vräkte ner; sjöarna vräkte över far­tyget
belagt sedan 1789
3 ibland något ned­sättande ofta med partikel, t.ex.bort, ner, ut få att komma i stora mängder
någon/något vräker (bort/ner/ut) något (någonstans)
någon vräker (bort) något (någonstans)
någon vräker (ner) något (någonstans)
någon vräker (ut) något (någonstans)
något vräker (bort) något (någonstans)
något vräker (ner) något (någonstans)
något vräker (ut) något (någonstans)
pappers­bruket vräker för­oreningar i sjön; hon vräkte ner varorna i kassen
○ äv. bildligt med partikelnbort sälja till starkt ned­satt pris
någon vräker (bort) något
kläder av fjol­årets modell vräktes bort
belagt sedan 1457 Ur en Antecknares Samlingar
4 tvinga att flytta från sin bo­stad med rättsligt stöd
SYN. avhysa
vräkning
någon vräker någon (från/ur något)
någon vräker någon (från något)
någon vräker någon (ur något)
han blev vräkt för att han inte klarade hyran; det är svårt att vräka en störande hyres­gäst
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Westmanna-Lagen
vräkavräkande
vräka i sig, vräka sig, vräka ur sig