publicerad: 2021  
vräka sig vräkte vräkt, presens vräker
verb
vrä`ka sig
● ha kroppen ut­sträckt på ett bekvämt (och vårds­löst) sätt
någon vräker sig (i något)
hon vräkte sig i bästa fåtöljen
○ ofta bildligt
vräka sig i lyx
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska vräka sik
vräka sigvräkande