publicerad: 2021  
väga vägde vägt, presens väger
verb
vä`ga
1 ha som vikt
SE vikt 1
någon/något väger mått/sätt
någon väger mått
någon väger sätt
något väger mått
något väger sätt
han väger 80 kg; godiset vägde 2 hg
○ äv. bildligt, spec. ha (stor) betydelse
en vägande in­vändning; tungt vägande skäl; arbets­ledarens ord väger all­tid tungt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska vägha 'lyfta upp; väga'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'röra; röra sig'; jfr ur­sprung till bevågen, oförvägen, vagn, 2våg!!
2 bestämma vikten av något; med hjälp av våg eller dylikt
kontrollväga
någon väger något (mot något)
väga ett postpaket; frukten vägs i kassan
○ äv. bildligt i ut­tryck för över­vägande, jäm­förelse, efter­tanke och dylikt
väga för och emot; väga nyttan mot kostnaderna
vägd och befunnen för lätt se lätt
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 balansera
någon/något väger (i/på något)
någon väger (i något)
någon väger (på något)
något väger (i något)
något väger (på något)
sitta och väga på stolen
○ äv. bildligt i ut­tryck för jämn kamp med oviss ut­gång
det väger
det stod och vägde i matchen
väga jämnt se jämn
belagt sedan 1640
vägavägande, vägning
väga in, väga ned, väga ner, väga upp