tryckår: 2009
harv
substantiv ~en ~ar
harv·en●ett jordbruksredskap med pinnar eller trissor för uppluckring av jorden och bekämpning av ogräs
jordbr.verkt.JFRcohyponymårder
ogräsharvpinnharvrullharvsedan 1316öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)fornsv. harf, urspr. ’ngt som man kratsar, krafsar med’; besl. med lat. car´pere ’rycka; plocka’
substantiv ~en ~ar
harv·en●ett jordbruksredskap med pinnar eller trissor för uppluckring av jorden och bekämpning av ogräs
jordbr.verkt.JFRcohyponymårder
ogräsharvpinnharvrullharvsedan 1316öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)fornsv. harf, urspr. ’ngt som man kratsar, krafsar med’; besl. med lat. car´pere ’rycka; plocka’
