SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hasp substantiv ~en ~ar hasp·enhake att stänga fönster eller dörr med hush.lägga på haspensedan 1422Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. haspa, sv. dial. hasp, haspe, haspa; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’ngt krokigt’