publicerad: 2021  
1värme värmen
värm·en
substantiv
vär`me
● (egenskapen att ha) hög temperatur
SE värma 1 MOTSATS 1kyla JFR 1hetta 1
bastuvärme; kroppsvärme; sommarvärme
värmen (från/av något)
värmen (av något)
värmen (från något)
solens värme; ut­nyttja jordens värme som energi­källa; låt soppan puttra på svag värme
○ äv. om mot­svarande till­stånd (som resultat el. effekt av hög temperatur hos något)
värmeabsorberande; ugnsvärme; undervärme
alstra värme; spisen av­ger värme; katten gonade sig i värmen från brasan; hon lät såsen sjuda på svag värme
○ äv. om mot­svarande an­ordning, sär­skilt för åstad­kommande av lämplig inomhus­temperatur
centralvärme; elvärme; fjärrvärme; infravärme
värmen var på; en sommar­stuga utan värme
○ äv. om varm luft el. varmt klimat
värmebölja
fort­satt sol och värme; en charter­resa söder­ut till värmen
○ äv. bildligt (egenskapen att ha) positiv känsla för något
JFR entusiasm
hjärtevärme
mänsklig värme; värme och om­tanke; han skriver med värme och humor om sin barndom; han talade med värme om barn­barnen
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska värme; bildn. till varm
2värme värmet äv. värmen
värm·et
substantiv
vär`me
● fysik form av energi som ut­görs av rörelser hos materiens smådelar och som kan yttra sig i hög temperatur; dock äv. anv. om lägre temperaturer än vad som är brukligt i allmän­språket
JFR 1värme
värmeledare; värmemängd; smältvärme; ångbildningsvärme
magasinera värme i under­jordiska bassänger; mer än hälften av den till­förda energin bort­går som värme
specifik(t) värme värme­mängd som åt­går för att värma upp en massenhet av ett ämne en grad
belagt sedan 1802