SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hatt`a verb ~de ~t hatt·arhandla o­beslutsamt vard.psykol.spec.vanligen med partikel, t.ex.om­kring plan­löst förflytta sig hit och dit de hattade om­kring i en halv­timme innan de hittade en parkerings­platshatta (omkring) (ngnstans)sedan 1920till hatt Subst.:vbid1-180101hattande