publicerad: 2021  
1yra yrade yrat
verb
y`ra
● ut­trycka sig på ett förvirrat sätt på grund av om­töcknat till­stånd, vanligen sjukligt
någon yrar (om någon/något/sats)
någon yrar (om någon)
någon yrar (om något)
någon yrar (om sats)
den sjuke har yrat hela natten
○ äv. bildligt tala osammanhängande
vad yrar du om egentligen?
belagt sedan 1712
yrayrande
2yra yrde yrt, presens yr
verb
y`ra
● hastigt drivas med vinden om neder­börd
något yr
snön yrde
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska yra; bildn. till 5ur
yrayrande
3yra yran
yr·an
substantiv
y`ra
1 om­töcknat eller förvirrat sinnes­tillstånd vållat av sjukdom eller dylikt
feberyra
belagt sedan 1677; till yr
2 upp­hetsat sinnes­tillstånd av starka lidelser eller dylikt
bröllopsyra; kärleksyra; segeryra
patriotisk yra; karnevalens vilda yra
belagt sedan ca 1670
3 vanligen i sammansättn. fin­fördelad neder­börd som drivs av vinden
snöyra
belagt sedan 1697