publicerad: 2021  
1åtrå åtrådde åtrått, presens åtrår
verb
å`trålånga å:n
● känna starkt sexuellt begär till någon (el. något)
någon åtrår någon/något
någon åtrår någon
någon åtrår något
hon älskade honom inte, hon bara åtrådde hans kropp; han åtrår varje kvinna han ser
○ ibland i substantivisk an­vändning i perfekt particip
äntligen skulle han få träffa den åtrådda på tu man hand
○ äv. all­männare eftertrakta
hon fick den hett åtrådda tjänsten
belagt sedan första årtiondet av 1500-talet (Helige mäns lefverne); fornsvenska athra; till 3å i bet. 'till' och trå
åtrååtrående, 2åtrå
2åtrå åtrån
å|­trån
substantiv
å`trålånga å:n
● starkt sexuellt begär till någon (eller något)
JFR brunst, lust 2, lystnad
het åtrå; sexuell åtrå; känna åtrå; brinna av åtrå
åtrå (efter/till någon/något/att+verb)
åtrå (efter någon)
åtrå (efter något)
åtrå (efter att+verb)
åtrå (till någon)
åtrå (till något)
åtrå (till att+verb)
○ någon gång äv. om icke-sexuellt begär
hennes åtrå efter ett annat liv
belagt sedan 1559