SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hem`kalla verb ~de ~t hem|­kall·arofta lös förb. i formenkalla hem upp­mana att åter­vända till hem­orten el. hem­landet dipl.relig.spec. med avs. på diplomatiskt sände­bud, vanligen som markering mot landet i frågaambassadören hemkallades för konsultationeräv. bildligtlåta av­lida högt.Gud har beslutat hemkalla NNhemkalla ngnsedan 1506brev från biskop Ingemar i Växjö till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. hem­kalla Subst.:vbid1-181273hemkallande, vbid2-181273hemkallning; vbid3-181273hemkallelse