SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
herr`e substantiv ~n el. herrn ibl. herran, plur. herrar herr·en1respekterad man i (synbart) god samhälls­ställning ibl. iron.yrk.JFRcohyponymdam 1cohyponymherr en herre i hög hatt hjälpte henne över gatanen äldre herre som kysste på handjust en snygg herre, den skojarenspec. vid artigt till­talvill min herre ta det bordet?Mina damer och herrar!ibl. dock socialt neutralt; spec. i vissa könsskiljande beteckningar och i sport­sammanhangherrskoherrskräddareherrtoalettherrarnas tävling startar före damernasibl. med betoning av kavaljersfunktiondamerna till vänster, herrarna till högerhon hade fått en originell herre till bordetsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. härra, härre; ur fornhögty. herro, komparativ av her ’förnäm; hög’; jfr härlig 2(mans)person med o­inskränkt bestämmande­rätt över annan person el. grupp av personer delvis histor.samh.yrk.herrefolkherreklassrådsherreherre och drängen av rikets herrarspec. äv.ägare slottsherreherren till Glimmingehusäv. som namn på Gud (och i kraft­uttryck); ibl. som rent förstärknings­ordibl. med best. f. sing.herran lovad vare Herren!ett herrans o­vädermånga herrans årmen herre Gud, vad har du gjort?!äv. i ut­tryck för att man har kontroll över ngtbli herre över eldenvara herre över sina känsloribl. försvagat el. skämts.jag måtte väl vara herre i mitt eget hushennes herre och manherre (till/över ngt)Herrens hussehus 1 hur/vad/vem/varför i herrans namnsenamn 1 i vår Herres hagesehage 1 vara (ensam) herre på täppanvara den som bestämmer eller dominerarstor­marknaden har länge varit ensam herre på täppan i om­rådet, men nu ökar konkurrensen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen