SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
himm`el substantiv himlen äv. ~en el. ~n, plur. himlar himl·en1(skenbar) valvformig begränsning av rymden som om­ger jorden och där himla­kropparna tycks vara placerade astron.himmelsblåhimmelsvidkvällshimmelen blå himmelen bly­grå himmelhimlen var all­deles klarunder Söderns himmelalla himlens stjärnorenligt Bibelns berättelse skulle Babels torn räcka ända upp till himlenäv. om en prydnadsdetalj som försöker efter­likna himmel el. tak (över säng, predik­stol e.d.)vanligen i sammansättn. takhimmeltronhimmelen säng med himmelallt mellan himmel och jordallt möjligti antikvariatet kunde man hitta litteratur om allt mellan himmel och jord röra upp himmel och jordgöra stor affärurspr. bibl.föräldrarna rörde upp himmel och jord när han inte kom hem i tid som en blixt från en klar himmelseblixt 1 under bar himmelute i det friapå lägret fick de fiska, laga mat över öppen eld och sova under bar himmel sedan 1000-taletrunsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform hifni (dat.), fornsv. himin, himil; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’ngt välvt’ 2(tänkt) boning för gudomen och de saliga i många religioner, t.ex. kristendomen relig.himmelrikehimlaskaraGuds tron är i himmelendet lilla barnet dog och kom till himlenäv. som direkt symbol för gudomenhan an­ropade Himlen om hjälpHimlen är mitt vittneäv. i många mildare kraft­uttryck(milde) himmel vilket o­väsen!det var en himmelens tur att hon hade hjälmäv. i ett ut­tryck för (tänkt) belåtenhet hos av­liden personHamletföreställningen är lysande och vi kan förmoda att Shakespeare ler i sin himmelhimmel och pannkaka! utrop som uttrycker förvåning, bestörtning e.d.himmel och pann­kaka vad du tränar mycket! (komma) som sänd från himlen(komma) mycket lägligtföre­taget hade mest haft bekymmer den senaste tiden så den stora ordern kom som sänd från himlen vara i sjunde himlenvara i till­stånd av gräns­lös lyckasom liten älskade hon båtar och var i sjunde himlen när hon fick en egen jolle sedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenHimlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.Herman Sätherberg, Längtan till landet (1838)