SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
holme [hål`-] substantiv ~n holmar holm·enliten ö vanligen o­bebodd geogr.JFRcohyponym2bådecohyponym2ö badholmefågelholmeklippholmeholmar och skäräv. bildligt om liten (skog­klädd) kulle på fält e.d.sedan 1315 (i ort­namn)öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)fornsv. holmi; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. cul´men ’topp’; jfr kulmen