SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
horologium [-lå´g-] substantiv horologiet horologier horo·logi·etkonst­full, urliknande an­ordning som ut­om dygnets tid an­ger år­tal, stjärn­tid m.m. särsk. vanligt under medel­tiden astron.sedan 1679av lat. horolog´ium med samma betydelse; av grek. horolog´ion, till ho´ra ’timme; tid’ och leg´ein ’säga; an­ge’