tryckår: 2009
hugg`a
verb högg huggit huggen huggna, pres. hugger
hugg·er1ofta med partikel som anger resultatet, särsk.av, ner, sönder, upp, ut
slå med skarpt vapen eller redskap
för att sönderdela, göra nedsänkning el. mer allmänt bearbeta el. skada
af.komm.mil.JFRcohyponym1hacka 1
huggklingahuggknivhuggvapenhugga med yxade högg av en gren på trädethan högg ner trädet med en yxa○ibl. äv. om stötdesperadon högg polisen i bröstet med en kniv○äv.framställa genom huggning
hugga gatstenhugga (upp) vedhan högg ut ett ansikte i träet○äv.med partikelnner
döda
fienden högg ner en hel bataljonhugga (av/ner/sönder/upp/ut) ngt (med ngt), hugga (ner) ngn (med ngt)hugga i stensesten
vara hugget som stucketinte vara ngn skillnad
det är hugget som stucket om de köper hus eller bor kvar i hyresrätten, de fasta kostnaderna blir lika höga
sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Furuby, Smålandvanligen runform hakua, fornsv. hugga; sv. dial. hogga; gemens. germ. ord, trol. besl. med hö
2anfalla med vass kroppsdel
vanligen tänder el. klor; om djur
jakt.zool.hunden högg henne i benetkatten högg klorna i fågeln○äv. (om fisk)nappa
gäddan hugger bra i daghugga (ngn/ngt) (i ngt), hugga (mot ngn/ngt) (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3ta fast genom snabbt ingripande
vard.af.samh.polisen högg den misstänkte○äv. försvagatfå tag i
för rådfrågning e.d.
till slut lyckades de hugga ett biträde i snabbköpet○äv. med avs. på föremålsnabbt tillgripa eller ta för sig
tjuven högg några prydnadsföremål och försvannhugga ngn/ngtsedan 17344plötsligt värka till
med.det högg i bröstethugga (i ngt)sedan 18875(upprepade gånger) stöta mot botten
el. mot berg, brygga e.d.; om fartyg, på grund av sjöhävning e.d.
sjö.de vaknade av att båten låg och högg mot klippanhugga i/mot ngtsedan 1842Subst.:vbid1-185042huggande,
vbid2-185042huggning;
hugg (till 1, 2 + 4)
